I sommar har jag… lekt Karlsson på taket

Vi kan lika gärna fortsätta med de här sommar-flashbackarna, för det händer ändå inte så mycket spännande just nu…

2014-07-12 17.11.53Det var en varm kväll i Juli. Hanna och jag hade varit på en av studieföreningarnas sommarträffar. Båda av oss var relativt utan pengar, och vi hade redan druckit de få ölen vi hade. Eller ja, en halvliters pint hade jag lyckats vinka ut i Hannas famn när jag ivrigt gestikulerande försökte berätta en historia om hur det är att cykla i nedförsbacke utan att använda händerna.
Hur som helst, när våra festvänner sökte sig till krogarna så kunde Hanna och jag snabbt konstatera att våra sammanlagda 10 euron bestående av ihopskrapta småmynt nog inte skulle ta oss särskilt långt. Men vi var ändå båda två på ett rätt äventyrligt humör och ingendera ville gå hem. Så vi gjorde som när man var tonåring och inte kom in på någon bar – använde hela staden som lekplats.

Något av det första vi gjorde var att lägga oss ned på rygg på ett väl utvalt hörn av trottoaren för att titta på molnen, och försöka fantisera ihop vad de liknade. De vita tussarna svävade förbi i sakta mak, bröts sönder och bildade nya formation medan våra hjärnor gick på högvarv för att försöka se något i dem. Detta med molntittande visade sig vara lättare sagt än gjort för våra tråkiga, nedtonade, vuxna hjärnor. Trots att vi låg där ganska länge så blev inte mycket mer än en fågel Fenix, ett obehagligt foster, ett par bröst, och en jättehjärna från yttre rymden som kom för att ta över hela vår planet. What would Rorschach say… 
Några förbipasserande frågade om vi var riktigt okej där vi låg. Vi svarade att vi bara låg och tittade på jättehjärnor från rymden. De måste ha trott att vi var höga på någon exotisk substans.

Hannas mage började kurra, så vi offrade några av våra småpengar på vårrullar. Bredvid vårrullsvagnen spelade någon klockspel. Det lät förjävligt, konstaterade vi, och gick vidare.

Vi mötte upp en gammal vän utanför en krog. Han ville inte betala in oss dit, så vi gick kallt vidare, och norpade på vägen varsin blomma att ha bakom örat.

Indiana Jones-filmerna kom på tal, så vi lekte Indiana Jones i några buskar en liten stund. Här provligger jag en av buskarna medan Hanna förgås av skratt.

IMG-20140713-WA0001Sedan gungade vi tills vi blev illamående, ritade obscena figurer i sanden, försökte fånga fåglar, och undersökte kyrkans öppettider (det var stängt).

Jag vet inte hur det kom sig, men när vi mot de sena timmarna gick gatan fram förbi en brandstege, så kollade vi bara på varann i tyst samförståelse, nickade, och tog av oss skorna för att tysta som katter smyga oss upp på taket. Där satt vi sen och spejade ut över staden tills sommarnattens sol kastade sina första nyvakna strålar mot de speglande, mörka plåttaken.

2014-07-13 01.38.48

tak

Med solen skymtandes i horisonten på vår ena sida, och en präktig fullmåne på vår andra balanserade vi oss till rätta invid två skorstenar.

ddddddddddddddddddddddd

36107_1367251380123_6553427_nNotera att vi fortfarande hade våra blommor bakom örat.

IMG-20140713-WA0000Allt detta var givetvis tvunget att dokumenteras på bild, så att nu någon tror på en efteråt också.

2014-07-13 01.38.29

Nu förstår jag att det helt säkert finns de som tycker det är oerhört oansvarigt och fel att gå och klättra på hustak och liknande mitt i natten, och jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det nödvändiga i detta till er. Men för mig ÄR det nödvändigt. För att jag ska känna mig levande. För att jag ska orka ett tag till. För att scheman och vardag och rutin inte är tillfredsställande. För att de kaosala krafterna inom mig inte ska explodera på ställen där de inte bör.

Efter att försiktigt och tyst tassat ner på fast mark igen så kände vi att äventyret hade gjort oss hungriga, så vi kastade några slantar åt vårrullsvagnens håll ännu en gång. Inget klockspel denna gång.
Så småningom kände vi att vi var rätt trötta i benen av att ha irrat runt stan, och att en tékopp skulle smaka bra. Vi vred om nyckeln i låset hos Hanna, kokade tévattnet, och satte på en skräckfilm om ett hemsökt barnhem medan vi svepte in oss i filtar trots att sommarmorgonen var varm. Somnade gjorde vi inte förrän vi hörde staden vakna till liv igen på utsidan.

Vi vaknade med hungern rytandes i våra magar. Vårrullsmättnad räcker inte så långt. Vi krafsade ihop den lilla summa pengar vi hade kvar, köpte den minst lyxiga fryspizzan i frysdisken, konstaterade att det var för lite, och bakade sen en kladdkaka som vi åt alldeles för mycket av medan vi först skrattade åt Ace Ventura och sen halvsov till någon film om danska fiskare.

Mot fyra-tiden skulle Hanna i jobb, så jag sade hejdå åt henne och Chaplin-katten och gick hem för att sova lite till…

2014-07-13 14.07.57

4 reaktioner på ”I sommar har jag… lekt Karlsson på taket

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s