Ritchratchfilibombombom

Fan vad soft. Jag har haft så mycket nu på senaste tiden (för att vara jag då alltså), att nu när jag är ensam hemma så kan jag på riktigt slappna av. På riktigt. När jag tidigare har suttit och gjort ingenting så har jag bara haft dåligt samvete över den saken, så det har varit mera uppstressande än avslappnande. För det värsta med att studera är att det finns ju alltid NÅGONTING du borde göra.

Nu är det riktigt skönt att vara ensam en stund, och känna efter. Även om jag givetvis ändå längtar efter att Kenneth ska komma hem från jobbet och ge mig en kram.

Jag dricker te. Skriver texter som handlar om något sorts drömande, äventyrligt alter-ego till mig själv. Går djupt ner i analyser om varför världen är som den är. Varför människan är som hon är. Funderar på att lägga ut dessa texter någonstans. Låter bli. Funderar på varför jag låter bli. Dricker te igen. Tar en smörgås. Lämnar fram disk på flit, för att jag kan. Kommer till en överväldigande insikt om att jag faktiskt existerar. Lugnar ner mig. Lyssnar på kvistar som skrapar mot rutorna, hör vinden rycka i taket.
…önskar att det kunde sluta klia i ögat av pollenallergi någon jävla gång.

(nej, det här med rubriker är inget jag är bra på)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s